Skulle egentligen ut ikväll men sitter  här och dricker lite vin , snackar med folk på fb och lysnar på waka waka (viste ni att orginalet heter tsamina mina och gjordes av en grupp i kamerun 1986?) denna falska tryghet. Vad jag längtar bort....

Jag trodde att saker var som jag ville att det skulle vara.

Jag trodde att människor menade vad de sa.

Jag trodde att jag skulle ha en fast punkt.

Jag trodde att sorgerna var över.

Jag trodde att jag skulle få vara lyklig.

Jag trodde att sveken var slut.

Jag trodde på mig själv.

Jag trodde FEL!

Ja och nej. Jag rymmer ju från en del ansvar men samtidigt tar jag ju det fulla ansvaret för mig själv och mitt liv och lägger inte det i händerna på någon annan.

Ansvar ska inte vara något påtvingat. Det kan vara skönt och man kan känna sig uppskattad av att få ansvar som man vill ha och att ta ansvar är ett stort ansvar om man säger. För vad man änn ger så måste man kunna ge till 100%.