Eller ca 19 personer om dagen om man så vill

av dessa försvinner 90% frivilligt eller går vilse,

reser bort utan att medela sig, vill vara ifred osv.

En del är kidnappade då är det oftast barn som blivit

det av en förälder och förda utomlands. de aldra flesta

kommer tillbaka eller återfinns inom 48 timmar, några

är tyvärr inte i livet. Men cirka 30 förvinnade i

sverige per år får aldrig någon förklaring och

personen i fråga återfinns aldrig, ganska ruggigt.

Men den här stattistiken kommer jag troligtvis

alldrig att bli en del av eftersom ett medelande från

mig om att jag är borta av egen fri vilja antagligen

kommer att hittas innan någon blir så orolig att de

anmäler mig försvunnen.

Varför längta efter något som aldrig kommer tillbaks.

För att man gör det enkelt för sig själv. måste väl vara

bätre att sörja något som man ändå inte kan få tillbaka.

Sorgen är tyngre änn längtan men den har ett slut.

Det har inte längtan därför måste jag göra den till

något positivt. Jag saknar inte en människa, jag saknar

känslorna jag hade för en människa. Och de känslorna kan

aldrig bli de samma. Alltså måste jag lyckas med konst-

stycket att vända längtan till sorg och saknad för att kunna

gå vidare.